Jag startade Projekt Artpit/ Galleri Isidor 1995 (Galleri Isidor hette själva galleriet som vi fick sponsrat av fastighetsägaren på Mjölnaregatan i Malmö). Eftersom vi fick det gratis så gjorde vi vårt bästa i en ganska så speciell lokal. Numera Tatueringsalong tror jag.
Vad jag vet var det ganska så mycket starten på nya "egna" projekt i Malmö, det var vanligt med föreningsdrivna projekt med mång medlemmar. Lägenhet startade ungefär denna tid i Göteborg. Rum startade ungefär samtidigt. Med Viggo Cavling och Åsa Nacking (tidskrift/jornalis och konstvetenskap/ curator- ursprung). Vi kom från konst och musikvärlden. Det var en het potatis att vi fick pengarna från bildkonstnärsfonden! När jag säger vi så var det jag och en kompis med namn Oddveig Bellsvik (musiker och glad entusiast) som startade Galleriet. Jag höll i kulturföreningen tillsammans med 5 personer.
Eftersom det aldrig hade startats ett galleriprojekt med bara två personer fick vi löner från arbetsförmedlingen. Vilket gjorde att vi kunde få a-kassa. Apropå det var jag med i Z- tv i en diskussion om det fanns för många konstnärer (Viggo höll i intervjuen), då minns jag att jag sa att min möjlighet var A- kassa. Det har hänt mycket sedan dess...
Varför jag startade projektet var att jag ville förändra något, det var så tungrott i galleriföreningarnas värld och gallerierna är väl som i dag, några få utvalda, men i föreningslivet går det alltid upp och ner och i vissa fall vill vissa aldrig göra något. Därför ville jag bli min egen och så blev det i flera år efter det. Det var inte bara att vi gutförde det utan vi var också två TJEJER. Det var helt enkelt nytt i stan.
Man kan säga att jag startade något som idag är vardag bland konstnärer, då det ingår att ha gjort vissa utställningsprojekt. Vilket är kanon tycker jag.
Ställde ut folk från de Nordiska länderna, svenskar och övriga europa, kända och okända konstnärer, vi hade 1 månads utställningar på 1:a planet med mycket måleri och så hade vi en vinds och källarvåning som vi hade 14- dagars utställningar men mer projekt och installationer.
Efter detta lite tyngre projekt som var tidsbestämt (1 ½ ungefär) lade vi ner galleriverksamheten men Artpit levde vidare i nya former.
Efter ett halvår 1996/97 startade jag Traffic i min ateljé på Djäknegatan. Utan finansiering skickade jag ut gratiskort som jag fixade till ändamålet och bjöd in till Artpits nya projekt. Detta drev jag ensam och startade med mig själv. Det var öppet med bar under endast en kväll, torsdagar. Det blev mycket lyckat och där var alltid mycket folk på öppningarna och man kan säga att det var en kollegial mötesplats som blev intimare än Galleri Isidor. Och just då uppskattade vi råd och kritik från våra kolleger (min tolkning i varje fall).
Jag vet att trafficing var ett nytt begrepp som diskuterades och det öppnade en stor samlingsutställning i Paris som hade titeln Traffic, vilket ju var intressant. Saker stämde i tiden.
Efter det startade jag Trafik 1 (2:a terminen) och senare bytte jag lokal och startade Trafik 2. 14- dagars utställningar en gång i månaden, tror det var 4 stycken, varav en var Roger Andersson (Tempo) berömda framträdande som samtals terapeut.
Ungefär samtidigt gjorde jag ett samprojekt med Peqcuod Tidskriften där jag gjorde Trafikmagasinet i färg i deras svart vita nummer.
Året hann nog bli 1998/99 tror jag.
Där gjorde jag slut med allt projektande och backade ur centrumet, fick barn och stack från stan, till Kullabygden. Nu ville jag bara jobba med min konst i lugn och ro, vilket jag gjorde.
Nu i somras 2008 utsåg jag mig själv till Konsthallschef på Rögle Konsthall i Rögle som är min arbetslokal och ateljé. Som man kan läsa om på Gertruds Blogg. Återigen med en politisk underton. Jag äger mig själv och jag kan skapa och närma mig mina egna visioner, inte överlåta detta till de som så gärna vill ÄGA kulturen. Historiken finns på Bloggen: Rögle Konsthall.
Jobbar just nu på Dunkers Kulturhus och är utställningsproducent och bygger upp utställningsverksamheten på barn och ungas avdelning.
I sommras visades David Krantz i vårt naturentema och just nu är Morgan Schagerberg vår mentorskonstnär i kring temat teckning.
Den 31 oktober öppnar vi utställningen: SKRÄCK med fokus på Hans Arnold.
Ja detta var och är min historia i den alternativa konstscenen som ständigt pågår och förändras både i staden och på landsbygden. Även om inte Dunkers är så alternativt så ger det mig en lön att leva på och jag tror att i framtiden finns mycket nytt och spännande där för många konstnärer, bara att man ska tänka in vårt förhållande till barn och ungdomar vilket jag tycker är intressant med tanke på att vi konstnärer då och då behöver ha jobb och då kanske som pedagog t.e.x. till ungdommar!
Gertrud Alfredsson Stureholm 081022
Vad jag vet var det ganska så mycket starten på nya "egna" projekt i Malmö, det var vanligt med föreningsdrivna projekt med mång medlemmar. Lägenhet startade ungefär denna tid i Göteborg. Rum startade ungefär samtidigt. Med Viggo Cavling och Åsa Nacking (tidskrift/jornalis och konstvetenskap/ curator- ursprung). Vi kom från konst och musikvärlden. Det var en het potatis att vi fick pengarna från bildkonstnärsfonden! När jag säger vi så var det jag och en kompis med namn Oddveig Bellsvik (musiker och glad entusiast) som startade Galleriet. Jag höll i kulturföreningen tillsammans med 5 personer.
Eftersom det aldrig hade startats ett galleriprojekt med bara två personer fick vi löner från arbetsförmedlingen. Vilket gjorde att vi kunde få a-kassa. Apropå det var jag med i Z- tv i en diskussion om det fanns för många konstnärer (Viggo höll i intervjuen), då minns jag att jag sa att min möjlighet var A- kassa. Det har hänt mycket sedan dess...
Varför jag startade projektet var att jag ville förändra något, det var så tungrott i galleriföreningarnas värld och gallerierna är väl som i dag, några få utvalda, men i föreningslivet går det alltid upp och ner och i vissa fall vill vissa aldrig göra något. Därför ville jag bli min egen och så blev det i flera år efter det. Det var inte bara att vi gutförde det utan vi var också två TJEJER. Det var helt enkelt nytt i stan.
Man kan säga att jag startade något som idag är vardag bland konstnärer, då det ingår att ha gjort vissa utställningsprojekt. Vilket är kanon tycker jag.
Ställde ut folk från de Nordiska länderna, svenskar och övriga europa, kända och okända konstnärer, vi hade 1 månads utställningar på 1:a planet med mycket måleri och så hade vi en vinds och källarvåning som vi hade 14- dagars utställningar men mer projekt och installationer.
Efter detta lite tyngre projekt som var tidsbestämt (1 ½ ungefär) lade vi ner galleriverksamheten men Artpit levde vidare i nya former.
Efter ett halvår 1996/97 startade jag Traffic i min ateljé på Djäknegatan. Utan finansiering skickade jag ut gratiskort som jag fixade till ändamålet och bjöd in till Artpits nya projekt. Detta drev jag ensam och startade med mig själv. Det var öppet med bar under endast en kväll, torsdagar. Det blev mycket lyckat och där var alltid mycket folk på öppningarna och man kan säga att det var en kollegial mötesplats som blev intimare än Galleri Isidor. Och just då uppskattade vi råd och kritik från våra kolleger (min tolkning i varje fall).
Jag vet att trafficing var ett nytt begrepp som diskuterades och det öppnade en stor samlingsutställning i Paris som hade titeln Traffic, vilket ju var intressant. Saker stämde i tiden.
Efter det startade jag Trafik 1 (2:a terminen) och senare bytte jag lokal och startade Trafik 2. 14- dagars utställningar en gång i månaden, tror det var 4 stycken, varav en var Roger Andersson (Tempo) berömda framträdande som samtals terapeut.
Ungefär samtidigt gjorde jag ett samprojekt med Peqcuod Tidskriften där jag gjorde Trafikmagasinet i färg i deras svart vita nummer.
Året hann nog bli 1998/99 tror jag.
Där gjorde jag slut med allt projektande och backade ur centrumet, fick barn och stack från stan, till Kullabygden. Nu ville jag bara jobba med min konst i lugn och ro, vilket jag gjorde.
Nu i somras 2008 utsåg jag mig själv till Konsthallschef på Rögle Konsthall i Rögle som är min arbetslokal och ateljé. Som man kan läsa om på Gertruds Blogg. Återigen med en politisk underton. Jag äger mig själv och jag kan skapa och närma mig mina egna visioner, inte överlåta detta till de som så gärna vill ÄGA kulturen. Historiken finns på Bloggen: Rögle Konsthall.
Jobbar just nu på Dunkers Kulturhus och är utställningsproducent och bygger upp utställningsverksamheten på barn och ungas avdelning.
I sommras visades David Krantz i vårt naturentema och just nu är Morgan Schagerberg vår mentorskonstnär i kring temat teckning.
Den 31 oktober öppnar vi utställningen: SKRÄCK med fokus på Hans Arnold.
Ja detta var och är min historia i den alternativa konstscenen som ständigt pågår och förändras både i staden och på landsbygden. Även om inte Dunkers är så alternativt så ger det mig en lön att leva på och jag tror att i framtiden finns mycket nytt och spännande där för många konstnärer, bara att man ska tänka in vårt förhållande till barn och ungdomar vilket jag tycker är intressant med tanke på att vi konstnärer då och då behöver ha jobb och då kanske som pedagog t.e.x. till ungdommar!
Gertrud Alfredsson Stureholm 081022
Comments